Det möljer ihop

Ja nu ränner man inte omkring på stan i kortbyxor längre det ska gudarna veta. Fy hunna! Det möljer ihop. Snart nog blir det knappt ljust ute ens vid middagstid. Barometern visar ostadigt. Det är grått. Jämngrått. Köttgrytan står och puttrar på järnspisen. Nu går man ut enkom för att bära in mera ved. Futtischenlampan osar futtischen och katten trycker sig mot spiselmuren och spinner. Det är jämna plågor. Varenda dag är likadan. Man går upp, fråga mig inte varför, eldar i spisen, måste göras, stoppar in en riktig mullbänk under överläppan, går automatiskt, kokar kaffet, ja det vet jag varför jag gör, dricker kaffet, det också, läser Nerikes allehanda, det begriper jag alls inte varför man gör, läser lite Fredrik Ström, obegripligt, kokar lite palt, gott, äter palten, gotteligottgott, lägger sig att sova middag, oundvikligt, går upp igen, obegripligt, bär in ved, eldar, nödvändigt, kokar mer kaffe, jo, och så där rullar det på. Att man bara orkar?