Det är synd om fisken

Fisken som Thomas drog upp ur västerdalälven för ett par veckor sedan strax norr om Älvdalen. Den led. En fisk trivs inte uppe på torra land. Den hör till vattnet. Det var en ståtlig fisk. Öring. Och den smakade gott. Vi halstrade den och smorde på med olivolja, körvel, citronmeliss, salt och peppar. Och så drack vi vitt vin från Venetien. Vi blev lite lurviga i kabesen faktiskt. Började berätta barndomsminnen och fick fuktiga ögon. Och sedan när vi skulle gå tillbaks till stugan gick vi vilse i snårskogen. Fulla och jävliga. Och kallt var det. Och blåsten. Den jävla förbannade blåsten. Om det någon gång kunde sluta blåsa.