Åldern

Åldern är det svårt att veta hur man ska hantera. Den kryper sig på en utan att man märker det. Till en början. Sedan märker man det. På flera sätt. Ett efter ett kommer de, symtomen. Till exempel kan man rätt vad det är glömma vad man heter, eller vem man är. Kanske får man ryggskott. Att mota åldern är svårt, för att inte säga näst intill omöjligt. Man kan i bästa fall tränga den åt sidan en smula. Man dricker sitt kaffe och sedan spankulerar man till torget nere på byn, utanför ICA, och sätter sig att språka en stund med de andra gamengerna. Man språkar om politik och kjoltyg man skådat och om olika typer av fordon och modeller och årgångar både på fordonen och kjoltygen. Och inte känner man sig yngre när man går därifrån. Man känner sig som en gammal sur räv som snart ska dra på sig träfracken och stänga locket och säga: Tack för kaffet, det smakade.