
När löven trillade ner från lönnen i oktober så tyckte man att det var förskräckligt tragiskt. Nu saknar man oktober och de vackra rödgula löven på marken. Nu har de ruttnat. De ligger som en sörja och stinker på backen. Nu skulle man vara förbaskat lycklig om det ramlade löv från himlen. Om det fanns lite färg någonstans. Nu är allt över. Hela tillvaron har snört ihop sig till ett förkrympt russin som ingen vill äta upp. Det är dags att krypa ner i hålan och stänga locket för vintern.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home