Vägen som går bortöver

Det här är vägen. Den går bort härifrån. Men det gör inte jag. Jag stannar kvar. Flyttar inte gärna på mig. Biter mig fast på denna ödsliga lilla fläck på denna säregna planet. Ibland kommer det någon gående, cyklande eller gubevars, farandes med traktor eller rent av med automobil. Dessa människor ska någonstans. De kommer någonstans ifrån och de ska någon annan stans. Hur kan man veta vart man ska? Det är något som jag aldrig har förstått. Vem säger åt en att dit ska du! Gå dit eller åk dit och gör det eller det. Jag hör inget sådant. Jag sitter här och glor på vägen och hör inget utom blåsten som tjuter runt husknuten. Det blåser utav bara helvete ute.