Vägen till Svårighets berg

Elände och svårigheter har man tillräckligt av utan att öka på kvoten genom att medvetet kliva i olika slags tveksamma företag. Därför har jag aldrig beträtt vägen som går till Svårighets berg. Jag har nog som det är. Trassel och jävelskap är min vardag. Om det kan jävlas så ska det jävlas och det kan jävlas, alltså jävlas det. Men den där skylten som pekar åt Svårighets berg den går jag förbi varje gång jag ska till konsum och handla hackkorv, korngryn och pilsner. Alltså blir jag ständigt påmind om möjligheten till ytterligare svårigheter. Jag undrar ibland om jag inte en vacker dag kommer att gå den där vägen. Bara för att jävlas tillbaka. Den där skylten gnager i själabotten. Jag ska tajmefaan ta och gå den där vägen. Det får bära eller brista. Jag går.