Att glömma det man skulle komma ihåg

Man glömmer så rysligt mycket. Man glömmer det mesta faktiskt. Det är fullt i huvudet sedan länge och ny information får helt enkelt inte plats. Man kan gå omkring med en känsla av att man har glömt något viktigt som man skulle komma ihåg att tänka på, något som skulle göras. Ibland kan man gå omkring i veckor och undra vad det var man inte fick glömma. Det är inte bara sådant som att fundera på huruvida man har stängt av spisen medan man låser ytterdörren på väg ut. Det är ju enkelt att lösa ett sådant broblem, då går man tillbaka in och tittar efter. Nej, det jag tänker på här är värre. Så rysligt vagt och dimmigt. En känsla av att något är i oordning. Ett förhållande i livet som borde rättas till, någon viktig sak som skulle åtgärdas. Ungefär som om man hade lösningen på mellanösternkonflikten nedskriven på en papperslapp och sedan hade råkat förlägga den där lappen.