Barbro Svensson

Det är inte mycket med mig men katten är det inget fel på. Det är en honkatt som borde vara bortåt tjugofem år gammal. Svart som de sju dödssynderna upphöjda i sig själva. Hon är fetare än den fetaste sheriffen i Texas och blank och fin i pälsen. Den riktigt skiner. Lite flottig så där. Inga sjukdomar. Ingen mask. Men hon är argsint någonting så förvivlat. Rent folkilsken är hon. Hon bits. Ja, det är hon som bestämmer här hemma. Hon heter Barbro Svensson men jag brukar kalla henne för Lill-Babs. Fast då väser hon åt mig.