
Jag skulle ut på banvallen häromsistens och växla om. Jag hade gått och grunnat på den där växeln ett par dagar. Ja, jag bor ju i princip på en banvall. Jag hade fått för mig att jag skulle lägga om den där växeln. Den har legat orörd i åratal. Det kommer ju inga tåg här just. Ja ett och annat men det är inte ofta. Jag tänkte det skulle vara intressant att lägga om växeln. Kanske det skulle bli någon förändring. Det skulle kanske hända något annorlunda, något man inte är van vid. Så jag gick ut på banvallen och satte igång och dra i eländet. Det var lögn i helskotta. Växeln hade rostat fast och gick inte att rubba en millimeter. Den där växeln har legat i samma läge för länge. Saker och ting som blir för länge i samma läge tenderar att fastna och sedan blir det stört omöjligt att få bukt med dem. Detta gäller inte bara järnvägar. Det är samma sak med det mesta. Nej jag nämner inga namn, men så är det. Ja, det var bara att gå in i stugan igen och lyssna på väderrapporten.
2 Comments:
Herr Hemul. Är nu åter efter ett besök i mitt urminnes fosterland. Även där har människorna sina krämpor. Jag hoppas att det inte är mig Ni åsyftar i denna passage. Hoppas att det inte är jag som jämförs med den fastrostade växeln. Jag har en viss känslighet för att uppfatta den typen av vibrationer...
Oh! Nej, högt ärade herr Doktor Lolek. Fattas bara! Ni är sannerligen något av det mest dynamiska jag över huvud taget mäktar föreställa mig mitt uti min allra vildaste fantasi, käre doktor. Ni skulle då aldrig rosta fast, jag menar, så klart att ni, om ni nu mot all förmodan skulle förvandlas till en järnvägsväxel, så klart att ni, högt ärade och prisade doktor, aldrig någonsin skulle rosta fast på det viset. Gud förbjude. Kära nån!
Skicka en kommentar
<< Home