Töpjävlarna

Nu börjar det. Tomtehelvetet. Det är samma sak varje år. Men jag får en bestämd känsla av att det blir lite värre varje gång. Att tomtehelvetet liksom accelererar. Att julsångerna blir fler och låter lite värre och på högre volym än förra året. Och att allt det fula liksom blir ännu fulare och större. Man ryser ända in i märgen. Gamle dö-farsgubben brukade berätta en anekdot ifrån Kvedby i Runtuna socken i hjärtat av Södermanland. Det var en herre ifrån staden som kom ut på landsbygden runt juletid, det var på 20-talet. Herrn frågade några skitiga statarungar från grannlängan ifall tomten hade kommit och hälsat på varvid han fick till svar:
-Vadå? Vi har inte sett nåra jävla töpjävlar!
Det var rejäla barn det. Genuina och ofördärvade. Sprungna ur den sörmländska myllan. Ibland händer det att man känner sig stolt över sitt ursprung.