Bakom förlåten

Efter att ha vandrat i tjugofem dagar och ivrigt studerat kyrkofäderna och samtliga heretiker under de nattliga timmarna haver jag dragit en och annan slutsats. Jomän. Både en och två slutsatser har det blivit med tiden. Jupp. Till exempel har jag beslutat mig för vilken konfession jag skall omfatta. Japp! Det får bli Manikeismen. Ja, det finns inga adepter i europa sedan ett och ett halvt tusen år tillbaks men det skiter jag fullständigt i. Manikeismen passar mig utmärkt. En lagom synkretistisk religion som innefattar det mesta som en man kan begära av livet. Enhet, mångfald, ljus, kärlek, vegetarisk kosthållning, allvar, mystik, ja, snart sagt allt finns med. Det är en religion som heter duga det. Jomän. Fy hunna vad bra den är. Jisses. Jodå, Jesus får vara med på ett hörn han också. Och Buddha. Och Zarathustra. Ingen diskriminering där inte. Nej då. Det mesta får liksom plats. Det är inte så dumt. Jag älskar vidlyftiga religioner. Hmm. Svulstiga och ymniga skall de vara. Mulliga och nästan lite lätt fetlagda, då är de som bäst.