Dåren och kärleken

Dåren vandrar runt i ofullgångna cirklar på jordens yta och kontemplerar kärleken utan att ha den minsta chans att någonsin förstå den. Han tänker så gott han kan med ett friskt mod och en oändlig enfald. Han är flitig och näst intill outtröttlig. Ibland tycker han sig vara nära en förståelse av kärlekens väsen för att i nästa stund se alltsammans slippa ur sina händer och bli till luft. Som en dröm man trodde man mindes men när man ska redogöra för den så finns inte ett enda ord att ta till. Bilderna blir till dimma. Orden uppstår aldrig. Därför vandrar han vidare, han blir aldrig färdig med sina funderingar.