Solen

När tillvaron höljs i dunkel och fotogenlampornas flammande lågor är de enda ljuskällorna tillstädes, syns de alldagliga föremålen fortfarande ganska väl, men de viktigaste tingen förblir outskiljbara. Solens ljus är oumbärligt. Man kan tänka att det går ändå. Att man kan lysa upp sitt inre med fotogenlampan men ack, där misstager man sig. Saknar man solljuset en längre tid blir man en allt glåmigare varelse för att slutligen icke alls vara igänkännlig för sin inre syn. Man förlorar blicken för det väsentliga. Det finns inga substitut som kan hjälpa denna brist. Man behöver solljus för att se de tings väsen som man bör utforska. För att kunna skåda rakt igenom kroppar eller in i något föremåls kärna eller runt ett hörn. Inget annat ljus är gott nog härvidlag.