Uppåt eller nedåt

Under stundom händer det sig medan man är ute på vägarna att man liksom lyfter från sin kropp och höjer sig ett stycke ovanför marken medan man går. Andra gånger är det tvärt om så att man nästan sjunker ner i marken och blir extra tung. Konsten är att så långt det är möjligt hålla sig i nivå med jordytan så att man inte far iväg för långt uppåt eller nedåt. Detta är en mycket svår konst som man bör öva på dagligen om man har någon som helst ambition att bli en vandrandets mästare. Men jag har ett bra tjyvknep som hittills alltid har fungerat utmärkt. Är det så att jag är långt uppe bland trätopparna eller ett bra stycke nere i marken så kan jag alltid gå intill vägkanten och ställa mig att pissa. Då kommer jag garanterat tillbaka till rätt nivå innan det har skvalat färdigt.