2007-01-03

Vägvisare

När det är mörkt ute och man inte känner vägen som man skall gå då behövs det en vägvisare. Någon som går före med en lykta och visar vägen. Ibland klarar man sig med en karta och en kompass. Eller så tittar man på stjärnorna, månen och solen för att orientera sig. Ibland räcker det med en vägbeskrivning som man har hört och tagit till sig. Men någonting behöver man som visar var man skall gå. Och nästan alltid så går man åt pipsvängen trots alla goda råd och alla som står och pekar åt något håll. Ofta står det vägvisare utspridda lite överallt och pekar i olika riktningar så att man blir alldeles vimsig. För det mesta ger man upp och konstaterar att det ska fan anstränga sig i onödan. Jag stannar där jag är. Ingen idé att slita ut skolädret.

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Ärade Herr Hemul. Tillönskar Er god fortsättning. Det verkar som om det nya året har börjat i sökandets tecken. Vems råd ska man följa?Ja, det är en svår fråga. Vägverket är bra att ledas av. Står det stopp på skylten så är det bra att stanna. Visar skylten en älg så håller jag uppsikt efter skogens konung. Sänder Er mina lyckönskningar med arbetet med gödselstacken och med vandringen i de vida cirklarna. Med vördnadsfull hälsning Doktor Lolek

3/1/07 10:35  
Blogger Hemulen said...

Äro vi icka alla sökare? Hava vi icke alla en eller flera dynghögar att vårda? God fortsättning på det nya året Herr Doktor!

P.S. Det där med stoppskylarna ska jag försöka komma ihåg. Har aldrig tänkt på det förut. Jag förmodar att de gäller fotvandrare såväl som andra trafikanter. Säg mig, hur länge är det meningen att man skall stå? D.S.

3/1/07 11:26  
Anonymous Anonym said...

Man skola stå tills det rastlösa pirret i benen blir övermäktigt.
Doktorn

3/1/07 13:12  
Blogger Hemulen said...

Tack! Som vanligt har ni varit till mycket stor hjälp Herr Doktor.

3/1/07 16:34  

Skicka en kommentar

<< Home