Utan vank och tadel

Efter att idogt ha vandrat baklänges i mina egna fotspår vid pass halva sträckan har jag kunnat rekonstruera tillräckligt mycket av anteckningarna och de andliga landvinningar jag gjorde under vandringen för att nu med ganska stor säkerhet kunna säga vilken religion jag ämnar omfatta och med tiden formellt konvertera till, nämligen zoroastrismen. En ålderdom fullbokad av bakvända ritualer väntar mig. Ett liv utan vare sig vank eller tadel. Hur ska jag orka? Jag bör givetvis snarast skaffa mig en stor familj med massor av barn. Herre Gud, vid min ålder! Undrar om man kan få dispens på den punkten? Måste snarast börja förbereda reningsceremonier för vattnet och elden och framför allt, för mig själv. Känner också ett stort behov att få kontakt med min Daena, jag har några frågor att ställa till henne. Men hur sjutton bär man sig åt, hon svarar inte på mobilen? Många frågor återstår att lösa men halva sträckan återstår fortfarande. Jag fortsätter min bakåtvandring.