Armenien

Jag missade tåget till Armenien. Ja vad fan, inte vaknade jag i tid heller. Nu har jag bestämt mig för att cykla dit istället. Jag ska bara ta igen mig en stund först. Samla mig en smula. Tänka igenom ett och annat. Flytta alla saker från den stora bruna resväskan till de bägge cykelväskorna i smärting. Snusburken är med. Det är bra. Mycket snus kommer att gå åt under den cykelturen, det är fullständigt solklart det. Planera ordentligt innan man sätter sig upp på sadelen. Jag tror det blir bäst att klä sig i tweed. Man vet aldrig vilken sorts väder det kan bli på en sådan resa. Kepsen med öronlappar ska på. Och farsgubbens gamla regnrock spänner jag fast på pakethållaren tillsammans med gummistövlarna med näverbottnar. Det ska vara ordentliga doningar när man ska cykla så långt. Jo tack. Cykelpumpen sitter på plats. Jag undrar var i helskotta jag har lagt den där lilla lådan med lagningsmateriel för cykeldäck? Måste nog upp på vinden och leta. Det är ett rent helvete att leta efter saker på vinden. Man hittar strängt taget aldrig det man söker efter. Det är i det närmaste lögn i helvete att hitta något där uppe. Jag begriper inte hur det har kunnat bli en sådan jävla oordning på vinden. Ja, inte är det jag som har ställt till det i alla fall, det är alldeles säkert det. Det måste helt enkelt vara något ferbaskat fruntimmer som har varit där och rört ikring i skiten någon gång i tiden. Det är nog den enda förklaringen det. Annars begriper jag inte alls hur det har gått till. Det är ett riktigt ferbannade jävla älende, det är vad det är det.