Jag går till Armenien

Inte fan hittade jag någon reparationslåda till cykeln inte. Lögn i helvete jag gjorde. Det är tajmefan omöjligt att hitta något där uppe på vinden. Nu har jag låst igen vindsdörrn och grävt ner nyckeln i dynghögen. Jag får gå till Armenien. Japp. Jag går. Jag ska bara packa ur cykelväskorna och stoppa ner det allra nödvändigaste i konten istället. Man kan inte släpa runt på för mycket när man ska gå så jädra långt. Snusburken och läsglasögona och lite annat, sen får det vara bra. Sedan är det bara att ge sig iväg. Det är ingenting att hålla på och trassla om inte, det är bara att gå. Jo män. Gå iväg bara, sydöstvart. Ja, jag lugnar mig väl till imorgon. Man kan inte bara raka iväg inte. Det måste vara sans och mått i allt man tar sig för. Folk ränner som galna råttor hit och dit så man undrar vart fan alla ska någonstans. Det vet de väl inte själva ens. Jävla stollar allihop. Jag ska gå till Armenien i alla fall, den saken är klar. Jag går imorgon bitti direkt efter kaffet.