Att gå upp på ett berg

En av mina grannar i Skogaholm, han heter Göran, berättade för ett par månader sedan att han skulle gå upp på ett berg för att försöka få svar på en särskild fråga. Vad det rörde sig om ville han rakt inte säga. Folk talar inte gärna om personliga angelägenheter i södra närke. Det finns tydliga gränser för vad som låter sig dryftas och icke. Därför kan man ana sig till ganska väl vad saken handlar om ifall någon är en smula tystlåten i något avseende. Problemet var att eftersom han bor i närke så fanns det inget berg att gå upp på. Kvarntorpshögen dög inte åt honom. Det är ju inte ett riktigt berg utan en sophög som osar svavel. Kilsbergen dög inte heller. Där saknas en distinkt och tydlig topp att gå upp på. För övrigt skulle det aldrig falla honom in att resa norr om Viby. Nåväl, han bestämde sig för att fara till berget Yakhchal i norra Persien ganska nära Kaspiska havet för att bestiga detta berg och få svar på sin fråga. Hur han kom fram till det vet gudarna och han själv allena. Han for iväg med fembussen mot Finspång i början av april och sedan har jag inte sett röken av honom och inte hört något heller. Fan vet var han är nu. Kärringen hans har redan börjat med nätdejting, så sägs det åtminstone på byn.