Döden

Dödens njutningar sägs vara långt vackrare och ljuvligare än någonsin livets. Den lockar med vin, bröd och oliver som om det inte vore nog med livet och alla dess safter och substanser. Charon ror sin färja över Arbogaåns svarta vatten och han blir solbränd där han står på däck men inser knappast att nu har man byggt en bro över till andra sidan och att hans möda är fåfäng. En och annan engelsman tror inte på broar men missar ändå färjan. Man har bråttom vart man än ska. Ingen stannar längre mitt på Bifrost för att vänta in sin Daena. Över huvud taget saknar man tidsuppfattning och tror att tiden inlåter sig på förhandlingar. För att verkligen njuta av vinet, brödet och oliverna krävs det oändligt med tid.