Nackspärr i Björkvik

Vandringen mellan Strångsjö och Björkvik gav mig nackspärr eftersom jag hela tiden gick med huvudet vridet 45 grader åt höger, det vill säga söderut, för att kunna beskåda den mäktiga Ararats snöklädda topp. Skogen är borta, det är kargt och bergigt och det blåser utav bara helvete. Jag passerade flera turkiska byar längs vägen, bland andra Aktaş och Kıraçbağı. Ett snålt och kargt landskap bestående av sten, sten, mera sten och ännu mera sten. Ständigt tittar jag åt söder på berget. Jag har fått låna en liten sportstuga av en pensionerad bilhandlare här i Björkvik. Den ligger fint vid Yngarens strand alldeles intill en gammal Armenisk kyrkoruin. Genom sovrumsfönstret kan jag se ut över Yngarens klarblåa vatten och från köksfönstret skådar jag berget Ararats nordsluttning. Bilhandlarn ska ta mig med i ekan i morgon bitti och fara över sjön till Yukaricamurlu för att hälsa på en av sina bortgifta döttrar och prata lite skit. Därifrån ämnar jag återuppta min vandring söderut mot Aralık.