Ängeln

I dag irrade jag runt på ett fält där man odlade tobak. Jag tänkte ta några blad och tugga på i brist på snus. Då kom det en ängel eller något som liknade en ängel och sa till mig på klingande småländska:
Se, jag bådar dig en stor glädje. Gå upp på berget Ararat och offra en klippdass så ska Herren din Gud visa dig det land som ska bli ditt för dig och dina efterkommande att dväljas uti.
Jag kände mig en smula skeptisk där jag stod och tuggade tobaksblad så fradgan yrde om käften på mig. Han luktade gödsel, den där ängeln. Och han var liksom grov och mörk i skinnet och knottrig på något vis. Lite grönaktig. Dessutom kliade han sig i skrevet som om han hade flatlöss. Men det allra märkligaste var att han hade sådana problem med att säga ordet "Gud". Han liksom stammade fram ordet och snörpte ihop det till "Gd" och spottade fram det. Jag kan inte påstå att jag känner mig mindre villrådig nu än innan jag stötte ihop med honom. Nu vet jag verkligen varken ut eller in men jag tror nog att det får bli en avsevärd omväg runt det där berget ifall jag går någonstans.