Offret

Härom dagen när jag kom ut i köket satt det en änglavarelse i soffan. Hon var av honkaraktär och hade det varit en människa så hade man nog kunnat säga alldeles bestämt att det var ett tjusigt stycke fruntimmer. Hon sa så här:

Jag är utsänd av de armeniska apostoliska änglarnas ultraortodoxa brödraskap för att ge dig vägledning eftersom du är i så stor själslig nöd och lider av svår förvirring. Vi har sett att du hyser en stor kärlek till vårt land och att du idogt utforskar våra tobaksfält och alla vackra kyrkoruiner. Vi önskar enhälligt i vårt råd att du må stanna och dväljas i våra mest fruktbara dalgångar och vederkvickas av allt gott som vår jord frambringar. Men för att du verkligen ska förstå att uppskatta våra gåvor så kräver vi ett mycket litet offer. Vi begär bara att du hugger av dig vänstra armen. Om du gör det så får du stanna här hos oss och njuta av vårt land.

Jag ville inte hugga av mig armen så jag tänkte att det är nog bäst att åka hem. Jag satte mig på Dnepern och åkte raka vägen hem till svennevads socken i närke. Det var lite rått i stugan men efter ett par brasor i rörspisen så blev det varmt och hemtrevligt. De är konstiga, de där änglarna i armenien. Jag begriper mig inte på dem alls. Underliga ideer. Hugga av sig armen. Det skulle jag aldrig göra.