Lyckan lurar i environgerna

Äro icke de vardagliga njutningarne större än all världens fåfängliga sträfvan efter visdom? Glädjeämnen som till exempel att ta med sig sin Gafsa till Kungsgrillen och äta en stor portion porterstek med kokt potatis på brun plastbricka. Eller att krypa ner med sin Gafsa mellan fårskinnsfällarne och tumla runt några varv innan man somnar lyckligare än en nykläckt mård. Eller att åka sparkstötting till Söderskogen en gnistrande vinterdag och ha med sig het choklad och smorgosar i konten. Eller att tillsammans med sina bästa vänner supa sig så redlös på holländsk genever att man i affekt börjar tala om den långa marchen för att sedan vackert somna under en fåtölj redan klockan tjugotvå och sjutton på lördagskvällen. Förvisso. Lyckan ligger aldrig särskilt långt borta. Den lurar ständigt i environgerna.

Avbön

Efter en del efterforskningar har jag dragit slutsatsen att den zoroastriska religionen är på tok för ny och modern. Den duger inte. Det behövs något äldre och mer ursprungligt. Jag letar vidare bland förvediska, föravestiska indo-iranska kulter och de spår som finns kvar i keltiska, germanska, baltiska, grekiska och italiska mytologier. Jag är ute efter något som alls icke är tillrättalagt eller ordnat. En ursprunglig kult. En icke teologisk religion. En religion där ingen reformation har skett. Där inget ljushuvud har varit framme och petat i dogmerna eller ordnat till mytologin. Det ser ut att bli någon form av indo-iransk-europeisk polyteism. Det blir många altaren att bygga. Jisses. Mycke tempel. Många offerplatser. Vi och harg. Jag kommer inte att få en lugn stund. Det är mycket.

Drakarna

Drakar beter sig mycket egendomligt. De kan stundtals vara oerhört tillmötesgående för att plötsligt förvandlas och bli rent ut sagt ondskefulla. De är vansinnigt egoistiska men ändå tar de hand om sina nära och kära. Vissa draksorter flyger över huvud taget inte medan andra tillbringar en avsevärd tid i luften för att vaka över sin del av världen och för att leta föda eller spana efter faror i närheten. De har ofta en oerhörd kontroll på huruvida fara är tillstädes eller ej. När en fiende nalkas attackerar draken och gör allt för att skydda sitt liv. I det stora hela är drakar en smula obehagliga! De är ofta mellan 10 och 20 meter långa med undantag av vissa så kallade minidrakar som inte är mer än 3 meter långa. De har gula ormögon och ett högt utvecklat mörkerseende som kommer väl till pass i mörka grottor. De hör dåligt men har ett perfekt luktsinne. De har en extra lunga där en stor mängd rent syre lagras. De kan göra gnistor med tänderna och samtidigt andas ut syret och på så sätt spruta eld. Detta förfarande utgör ett ytterst effektivt vapen men har den nackdelen att de drabbas av syrebrist och inte orkar med långa strider. De älskar glittrande föremål, kristaller och ädelstenar, som de gärna samlar på och idogt vaktar. En drake lever i ca 300 år.

Utan vank och tadel

Efter att idogt ha vandrat baklänges i mina egna fotspår vid pass halva sträckan har jag kunnat rekonstruera tillräckligt mycket av anteckningarna och de andliga landvinningar jag gjorde under vandringen för att nu med ganska stor säkerhet kunna säga vilken religion jag ämnar omfatta och med tiden formellt konvertera till, nämligen zoroastrismen. En ålderdom fullbokad av bakvända ritualer väntar mig. Ett liv utan vare sig vank eller tadel. Hur ska jag orka? Jag bör givetvis snarast skaffa mig en stor familj med massor av barn. Herre Gud, vid min ålder! Undrar om man kan få dispens på den punkten? Måste snarast börja förbereda reningsceremonier för vattnet och elden och framför allt, för mig själv. Känner också ett stort behov att få kontakt med min Daena, jag har några frågor att ställa till henne. Men hur sjutton bär man sig åt, hon svarar inte på mobilen? Många frågor återstår att lösa men halva sträckan återstår fortfarande. Jag fortsätter min bakåtvandring.

Om mjältsjukas behandling i torn

En särskild typ av torn är de som används för att bekämpa svartalfer och allehanda former av mjältsjuka och svårmod. Dessa torn bör man söka på extremt avlägsna platser om det nu alls längre är möjligt att finna ett dylikt torn. Det råder delade meningar om huruvida de ännu existerar. Tornet lär bestå av en kringmurad och stängd rund plattform med en fördjupning i mitten. Den mjältsjuke läggs ned på stengolvet av doktorn, eller magiern. Liggande där under öppen himmel och i solens och månens sken berövas denne inom ett fåtal dagar sitt svårmod med hjälp av diverse asätande fåglar och andra varelser som rör sig i himlarymderna. De rester av spleen som blir kvar får sedan ligga i solen och torka innan de slutligen överförs till den centrala fördjupningen där de så småningom pulveriseras. Dessutom finns det en byggnad där det brinner en eld som om natten lyser upp tornet och som genom en liten öppning i tornets mur till och med når in i dess inre. Denna eld får givetvis aldrig slockna.

Bara dra iväg

Det blev trafikstockning i en gatukorsning i går kväll, rätt sent. Det var ett ganska stort antal motorcyklar och scootrar. Vi kom inte loss. Alla stod bara stilla och väntade på att något skulle hända, det hade grötat ihop sig rejält. Men va fan, om ingen rör på sig så kommer vi aldrig loss tänkte jag och tog min vespa och baxade mig ut ur nystanet. Micke blev sur, jag ville iväg och kruisa lite men han tyckte att jag kunde ha gjort det tillsammans med honom tidigare på dagen och inte åka runt nu på kvällen när vi redan hade druckit en massa öl. Jag sket i Micke och drog iväg med min scooter. Det kändes skönt att skita i allt och bara dra iväg.

Om måttan

Måttan är en av de dygder som en äkta Asha-utövare bör taga väl vara på och vårda sig om. Inte alls på ett slappt och omanligt sätt. Absolut inte. Man bör vårda sig om det man håller kärt på ett strikt och auktoritärt vis och skall för den delen aldrig tveka att låta käppen tala. Måttan tillhör de dygder som lätt tar överhanden och blir omåttliga och breder ut sig över livets alla områden i en rent ut sagt otyglad form. Därför bör en vis man alltid hålla måttligheten kort. Icke förakta den men sätta tydliga gränser för vad den får blanda sig i och aldrig tveka att näpsa den ifall den sticker upp sitt fula tryne i okynnessyfte eller av ren och skär illvilja. Japp, måttan skall kväsas och tuktas. Den ska lära sig ett och annat. Jodå. Den skall smaka käppen både en och två gånger per dag så att den blir korrekt uppfostrad och lär sig veta hut.

Att rätt hantera sin livsgrop

Oförvitlig och kompromisslös omvårdnad om gropen är A och O i en rättskaffens mans leverne. När man har lagat mat och eldat och utfört sina dagliga sysslor i gropen så måste den rensas och snyggas till innan det är tid att lägga sig att sova däruti. Ack, jag har sett ett sådant slarv denna punkt så att det är rent förskräckligt. Att ligga och sova i matrester och potatisskal är ej människovärdigt. Det är ohygieniskt och ett rent oskick. Och vilken motivation kan man lyckas uppamma att stiga ned i gropens botten och samla sitt dagliga mått av tid om det är fullt av tomma konservburkar och fiskben där nere? Ingenting blir roligt i en skitig grop, den saken är klar.

Platsernas inre geografi

Platser har en rad geografiska kvaliteter. Detta gäller även så kallade icke rumsliga platser. Det vill säga att i någon mån äger samtliga platser en rumslig karaktär även om de saknar utsträckning. De platser som saknar rumslig utsträckning beskrivs vad gäller deras rumsliga karaktär i termer av numerologisk utsträckning, logisk utsträckning, eterisk, andlig, pneumatisk, mesmeristisk utsträckning eller liknande entiteter av icke materiell karaktär. Man kan säga att dessa platser i stället för en konventionell yttre geografi äger en icke konventionell inre sådan. Platser som i rummet inte ens utgörs av en punkt, eftersom en punkt i rummet av nöden kräver tre koordinater, kan om man går in i dem vara oändligt vidsträckta. Där ryms en rad geografiska kvaliteter som enbart låter tala om sig i begrepp och termer som är anpassade därför.

Om olika platser

Det finns flera olika sorters platser. En mycket vanlig typ av platser är de kända platserna. Det är de platser där man ofta befinner sig. Till exempel så är ens hem en sådan plats. Systembolaget är en annan sådan plats. Fyllecellen en tredje och så vidare. En annan typ av platser är de okända platserna. Det är alla de platser där man aldrig har varit. Bägge dessa kategorier beskriver geografiska platser. Sedan finns det andra platser som inte är strikt geografiska, platser som är mer eller mindre oberoende av rummet. Den orumsliga platsen är, till skillnad från den rumsliga, möjlig att ha med sig när man vandrar i det geografiska rummet. Om man hittar en plats som man trivs med så är det en stor förtjänst ifall denna inte enbart är begränsad till rummet. Men ofta är det mycket svårt att få en plats helt lösgjord från rummet. Den vill gärna klibba fast vid jordytan på något sätt. Det går ju att arbeta med en plats som man tycker om och liksom lösgöra den, men det kräver mycket arbete. Om man har tur så finner man en redan frigjord plats som man kan ta till sig och stanna på för att dväljas. En sådan plats tar man gärna med sig när man går iväg. Jag tycker mig ha funnit en sådan plats i min dynghög.

Så säger Gafsan

Tänk om livet gick baklänges.
1. Man skulle starta med att dö och få det överstökat.
2. Så vaknar man upp på ett vårdhem och får det bättre för varje dag.
3. Man blir piggare och smidigare och till sist är man för pigg för att vara där, då får man gå ner och ta ut sin pension.
4. Efter ett antal år börjar man arbeta. På sin första arbetsdag får man en guldklocka.
5. Så arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaks från arbetslivet.
6. Man dricker, festar och har sex och förbereder sig för att ta en paus.
7. Så börjar man skolan, blir barn igen, leker, har inga förpliktelser - tills man är en baby.
8. De sista nio månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx. Där är centralvärme, roomservice m.m - och till sist lämnar man denna världen i en orgasm. Jo, du Hemulen, nu vet jag vad du menar när du säger att du ska gå baklänges.

Att gucka ner sig i dyngan

Det är vansinnigt svårt att få ihop alla lösa trådar som hänger och slänger omkring det mesta i denna tid av förvirring. Så för att samla kraft och mod och för att göra mig stark inför den stundande långvandringen så tillbringade jag föregående natt och dessutom halva denna förmiddag dväljandes i dynghögen. Jag tänkte att där finns energin och styrkan som behövs. Det var hart när att jag tog mig upp till lunch. Jag hade liksom fastnat och guckat ihop mig och var på god väg att bli ett med dyngan. Det var en märklig och mycket behaglig känsla. Att liksom uppgå i ett annat element och sjäv anta dess essens som sin egen. Mycket frestande. Hmm.

Avdelningen för bortkomna eftertankar

Jag gick till polisens hittegodsavdelning och frågade efter sektionen för borttappade eftertankar i ett sista desperat försök att undvika ännu en tjugofemdagarsvandring. Konstapeln såg frågande på mig och meddelade att någon sådan sektion inte finns varpå jag replikerade att det var det värsta jag någonsin har hört. Hur är det då med avdelningarna för förlorade hågar, borttappade minnen, tappad lust, livsgnisor, ambitioner och annat värdefullt som man lätt blir av med, undrade jag. Finns inte de heller? Konstapeln såg en smula road ut och svarade nekande medan han ivrigt ruskade på huvudet så att mössan trillade av. Medan jag gick hem ondgjorde jag mig i mitt inre över denna civilisations hopplösa fåvitskhet.

Bak och fram

Efter att utan resultat ha grävt igenom dynghögen yterligare en gång för att söka efter mina anteckningar har jag nu tvingats ta ett mycket tungt beslut. Jag ser endast en lösning på mitt dilemma. Jag blir tvungen att upprepa min tjugofemdagarsvandring. Detta måste göras baklänges. Det går inte att börja från början och gå samma väg. I så fall blir det en ny vandring med nya tankar. Nej, jag måste gå från slutet till början för att kunna återfå det som har gått förlorat. På så vis kommer jag att vara i stånd att rekonstruera hela det intellektuella och andliga arbete som vandringen innehöll. Den enda haken med denna plan är att anteckningarna kommer att bli upptecknade bak och fram, men det är en bagatell i sammanhanget. I värsta fall kommer de också att bli spegelvända men även det går att lösa, till exempel genom att använda en spegel.